Halmstad, Göteborg, Gävle

Att börja med.. What a Night!
Alltså, helt galen, urspårad och vet inte, hemsk. Men ändå så jäkla fin och symbolisk för Gävles folk, fylla och uteliv. Alla har ångest idag.

Jag saknar Halmstad, eller mest O!
Åkte till Göteborg från Halmstad för att fira sista april med Olles vänner. Det var nice förutom välkomnandet av urbefolkningen, två 15-åringar hotade oss med avhuggna flaskor.. tydligen skulle vi dö alternativt fightas om det.. om vi inte gav dem EN ciggarett. När 15-åringen förstod att han inte skulle få någon ciggarett så blev tonen typ ännu mesigare än det mesigaste dödshotet ever,
"meeen sneella, kicken då? kan jag ha kicken då?"

Dom fick det sista men var inte nöjda tydligen hade de tappat ut sina piller under bänken bredvid våran och skrek och hade panik ett tag innan en av dem hittade 4 gula och 3 röda eller vad det var. samtidigt som den andra skrek att han måste ha "nånting" innan imorgon annars skulle han inte klara av det längre. kul med 15 åringar som ser ut som 12 som tar droger och går och hotar folk som är äldre, större och fler. jag var ärligt talat skit rädd, hade ingen som hellst garanti på att han inte hade kunnat sticka den jävla glasflaskan i magen på någon av oss, hur mesig han än såg ut där han stod och försökte hota oss.. så är jag ändå jävligt rädd för oberäkneliga personer.
det slog mig samtidigt att det är så jävla äckligt att dom tror att dom får respekt, det är inte respekt man har för våld och kriminalitet det är rädsla vafan. och det är så jävla störande att alla tror att det är respekt dom har, att dom inte ser att dom är så sjuka att ingen vågar annat än ge efter liksom.

Efter Göteborg åkte vi hem till Gävle, Olle åkte tillbaka till Halmstad på söndagen och jag blev kvar, det tråkigaste och värdelösaste ever är att sitta i Gävle och inte göra ett piss, ännu tråkigare blir det om man blir sjuk och inte kan vara med på det enda roliga på hela veckan, dansföreställningarna blev inställda och jag fick agera publik istället. hur kul?

Något roligt hände iallafall i fredags påväg till arbetsförmedligen för första gången, skulle dit för att "anmäla" mig. vet inte varför men tydligen ska man vara det. hade ångest och mådde skit över det satt och gjorde mig iordning och tänkte dels på att ingen hört av sig från alla de butiker jag varit inne och sökt jobb i och dels på att allt är kasst, jag var sjuk, i Gävle, utan den som man saknar så sjukt mycket hela tiden och plus det hade jag min satans period och skulle till ångestcentralen nr 1 (arbetsförmedlingen) och bli omgiven av alla de loosers man ser åka bomhusbussen mitt på dagen. Iallafall, telefonen ringer och jag hör det inte förän i slutet av signalen eftersom jag är i badrummet, springer och ska svara, ser att det är ett missat samtal från 035-området, halmstad. tänkte typ, olles jobb! då får jag ett röstmeddelande, vafan han lämnar lixom inte sånna, tänker typ att det är nån från utbildningen jag ska gå.. lyssnar och hör inte mycket eftersom telen är skum och knastrig. ringer upp numret och vad händer? det är ett samtal från en av butikerna, som säger att jag troligen kommer få jobba där i juli och augusti. ska nu dit på torsdag och hör med dem vad som gäller, men hallå! tror ni vägen till arbetsförmedlingen blev lättare eller? var gladas där inne och alla fördommar om vilka som satt där stämde, bomhusbussens vardagsåkare, ohyes.

Så ska nu ner till Halmstad och gå en utbildning i tre veckor, sen får vi se vad dom säger om jobbet, men hell yoeh, låter det inte för bra hittills?

Jusste, igår var nog inte den bästa utekvällen, eller så var det vad den var. hade nog trevligt, en del och otrevligt. men vafan, en smått irriterande betraktelse är att gävlebor aldrig ser sig själva som gävlebor om dom har varit utanför staden en kortare tid, men alltså det är bara att lära sig Gävle är ingenting man blir det är något man är.. antingen är man det eller så är man inte det, och ju mer man försöker att inte var det desto bättre blir man på att vara det, gävle inte the blood. right?

Skäms fan inte för att vara det rätta liksom. Ett bevis på det, igår fick jag eye to eye motta bästa bomhus-komplimangen ever, riktad to all the girls out there, med bomhus in the blood. det äkta bomhus! inte det som kommer under en taskig attityd och fula fulla moves, utan till.. jag tror du fattar..
Ja, typ oss!